Insider på tv3 är kanske inte det bästa programmet om man vill se en en fråga belyst från många olika vinklar eller höra sansade samtal. Det är mer ett program där Robban får tala om vilka som är dumma och vilka som är snälla.
Förra veckan var det inslag om kattavel där det var särskilt fokus på Perser, Scottish Fold och Sphynx. Veterinärer beskrev vilka problem olika raser får på grund av aveln. Från andra sidan ( the dark forces) fick utställare, domare och företrädare för Sverak uttala sig om problemen.

Det är inte lätt att försvara sig eller säga något vettigt i ett program som Insider men Sveraks insats i programmet var säkerligen inte det bästa Sverak kunde gjort. Företrädaren på plats kunde inte svara på frågor, tittade inte på Ashberg som ställde frågor och stod faktiskt mest och stirrade.
Det var tydligt att en domare och företrädare för utställare har helt vridna bilder av hur man ska få avla på katter. De har också vridna bilder av vad en katt är eller hur den ska se ut. Detta måste Sverak ha vetat. Det är ingen nyhet att det är fler perserkatter som föds med andningsproblem än tidigare eller att vara utan päls inte är en bra lösning för katten. Sverak hade knappt en kommentar om detta. Även om programmet är vridet så är det svårt att tro något annat än att Sverak, rent ut sagt, skiter i dessa problem.

Det var några personer i programmet som hade riktigt skruvade åsikter:

Det var en kvinna som avlar på Scottish Fold. Hon borde bli fråntagen katterna med en gång. En katt med ett så svagt skelett och ständiga smärtor borde antagligen avlivas. En bra början är då att det inte föds fler lidande katter. Hennes förklaring till att katterna inte hoppar upp på saker var att “de inte är så hoppiga”. En veterinär sitter dessutom och förtydligar, för er som inte visste, att katter behöver ha ordentliga skelett. Duh!
Ytterligare en hjälte gjorde en riktig insats för idiotin. Hon hävdade att eftersom djuren lever så är det inte så farligt med trånga luftvägar. Hon var domare på en utställning och en förespråkare för ett skönhetsideal hos perserkatter som innebär att näsan sitter i höjd med ögonen. För katten blir då luftvägen böjd uppåt mot nosen med resultatet att slem samlas i botten på “böjen” innan nosens slut. För övrigt så växer ögonfransar in i ögonen, det rinner från ögon och näsa och katter är kort och gott ständigt förkylda. Men som sagt, “de lever ju”.
Jag är själv kattägare och jag ogillar när djuren blir mattes eller husses förlängda ego vare sig det handlar om att man klär djur med päls eller avlar och ställer ut dem för att själv må bra. Visst finns det säkert katter och hundar som gillar att vara med på utställningar men hur roligt är det att sitta i en bur om man är katt? Jag tvivlar på att det är så särskilt många katter som går och längtar efter utställningsdagar.

Jag ska inte hymla med att jag skaffade katt för min skull inte för att jag tror att alla katter längtar efter att få bo hos mig. Samtidigt finns det en gräns för när djur inte längre får vara djur och istället förvandlas till mattes accessoar.

Jag har en blandras, Herkules som är ett resultat av en kåt Maine Coon-tjej och en riktig bjässe till Norsk Skogkattgranne. Först skaffade jag dock Cassiopeia som är renrasig Norsk Skogkatt. Man ska aldrig åka och titta på kattungar, då åker man därifrån med en. Jag fick frågan om jag ville ställa ut Peia när vi köpte henne men jag tror att hon skulle vara grymt olycklig. Hon är en sådan katt som skulle försöka bryta sig ut ur buren och sprattla som en fisk i famnen på domaren. Med andra ord så mår hon bäst av att få göra som hon vill. Herkules skulle nog mest vara rädd så han slipper. Den glädjen jag har av dem är att de busar runt hemma.

Jag gillar katter och vill att mina katter ska må bra. Därför blir jag ledsen när jag får se Sveraks slappa, ointresserade inställning. Cassiopeia är registrerad i Sverak och i början uppfattade jag det som en kvalitetsstämpel. Nu uppfattar jag Sverak mer som en klubb för inbördes beundran för de som avlar, dömer och ställer ut. Det sista jag uppfattar Sverak som är en förening som bryr sig om katter.

För några veckor sedan ringde en man till mig som presenterade sig som katolik och undrade om jag hade några kommentarer till en text jag skrivit. Han ville resonera med mig angående vad man får eller inte får skriva om Jesus. Han menade inte “chezuz” den nye brasilianske fotbollsspelaren, utan den i bibeln omskrivne Jesus Christus.

Han sa att han ville se om detta verkligen var rätt eftersom han och ett 20-tal andra han visat texten för kände sig kränkta. Texten som låg uppe då var “om så Jesus hoppat upp och bitit dem i arslet”. Han sa att han oss kristna emellan ville reda ut saker innan han bestämde sig för om han skulle gå vidare med frågan tex polisanmäla mig.

Vi det laget började jag känna mig lite kränkt och hotad. Jag kände mig kränkt för att någon ringde och, som jag kände det, ville stuva om i huvudet på mig. Hotet att bli polisanmäld om jag inte tog ner texten, försäkrade min nyvunne vän var helt och hållet min egen fabrikation och inte hans ord. Det var just då väldigt svårt att tro honom.

Det finns rätt många som skrivit och sagt saker om en man som eventuellt fanns för 2000 år sedan, som eventuellt var son till en gud som eventuellt finns. Denne man kanske var grov i mun och kanske en bra start på en eventuell historieförfalskning som fortfarande förvirrar västvärlden. Ska alla vi polisanmälas för att vi skojat om Jesus Christus? Ponera nu också att lagen om yttrandefrihet skyddar människor som i sina texter vill dra skämt som “Jesus, Muhammed och Buddha stod på ett berg. Jesus sa då till Muhammed : Du kan ju inte gå på vatten…”

Voltaires ord citeras ofta i dessa sammanhang. “Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”När jag hört citatet har personen jag diskuterar med nästan alltid missbrukat orden så tillvida att personen inte respekterat att jag sagt emot eller i inte särskilt respektfulla ordalag uttryck min avvikande åsikt. Voltaire sa inte: ” Jag delar inte dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att inte bli emotsagd.” Han sa inte heller: ” Jag delar inte din religion men är beredd att dö för din rätt att inte bli ifrågasatt.”

Jag tyckte inte riktigt om de så kallade “Muhammedkarikatyrerna”. Inte för att man inte har rätt att göra sådana utan för att de påminde om hur nazisterna avbildade judar under andra världskriget. Danmark har idag ett direkt rasistiskt politiskt klimat där karikatyrerna bara är ett symptom på den självgoda danska nationalismen där muslimer och ickedanskar inte har samma rättigheter som danskarna. Det är det som gör att jag inte gillar “Muhammedkarikatyrerna, inte bilden som sådan. Det är synd att det finns maktgalna fanatiker i mellanöstern som tog tillfället i akt för att skapa ytterligare våldsamheter och skada redan utsatta människor. Det gör dock inte karikatyren olaglig, bara osmaklig.

Att katoliker skulle vara en utsatt grupp i Sverige eller västvärlden är bara nys. Se bara på det osmakliga sätt som katolska kyrkan blandar sig i den polska så kallade sekulära demokratin. Jag är född in i den katolska kyrkan och troende men för mig är den katolska kyrkan idag bara en politisk, maktgalen organisation som kämpar mot mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling. Det är en kyrka som skyddar pedofiler, härbergerar före detta kommunistiska medlöpare och som inte ser kvinnan som lika mycket värd som mannen. För mig så är det så jag står närmare min gud än prästerna.

Många katoliker är i och för sig snälla medkännande människor. Jag vänder mig mer emot den katolska kyrkan som organisation.
För mig är det skrämmande att det i sekulariserade Sverige finns människor som på fullaste allvar ringer och ifrågasätter yttrandefriheten för att man inte får skoja om deras eventuella gudason. Jag är inte ute efter att såra någon eller kränka dem. Jag förstår att religion och tro är personligt och känsligt. Alla förhåller sig på sitt sätt till sin gud, jag också. Ändå kunde jag inte förutse en sådan kraftig kristen reaktion mot mitt ordval i Sverige. Tänk er då hur reaktionen skulle bli i ett ännu mer katolsk-reaktionärt land som Polen?!

Som sagt. Yttrandefrihet handlar inte om dina känslor. Det handlar om andras rätt att yttra sig så länge man inte bryter mot gällande lag. Om Jesus fanns så tror jag inte han skulle polisanmält mig. Jag tror att han hade både humor och hjärta.

Idag är första dagen i mitt liv som jag kan titulera med “före detta kommunalråd”. Det känns befriande. Nu har jag stigit i graderna och är Kung av Ewelina-land. Jag kan inte skryta med att jag har total kontroll på mitt liv men det känns härligt. På lördag åker vi med hela lasset till Stockholm där jag får träffa mitt vackra Leijon för första gången på fyra veckor.

Med vänliga hälsningar

Kung E

När senast programmerade du på datorn? När senast hade du en stark lust att gå in och justera i din setup? Du kanske längtar efter att få installera ett program för att datorn ska acceptera din digitalkamera?

Jag har alltid haft PC. Jag har älskat mina PC-datorer och ömt kallat dem för snuttan. Att programmera på min dator är dock fortfarande lika avlägset som att ta en helgkurs i Klingon. Alla mina ex är nu utkonkurrerade av min MacBook. Det tog längre tid att avinstallera min senaste PC än det tog att börja använda min MacBook. Under den tiden jag har haft dator så har jag installerat och avinstallerat ett otal program för att få tillgång till grundläggande funktioner. Folk förväntar sig att jag vet vad som finns i burken trots att jag bara vill veta att det fungerar. Vem bryr sig om hur telefonen eller Tv:n ser ut på insidan om den fungerar? Jag bygger inte bilar, jag bara kör.
Jag är kanske inte frälst eftersom jag inte riktigt ser val av teknik som religion. Däremot är jag mycket övertygad att Mac:en är klart mycket mer användarvänlig än PC:n.

Jag försökte sätta i en skiva för att installera ett program för min mobiltelefon. Det hände ingenting. Så jag frågade min it-support tillika sextoy som svarade att jag bara behövde aktivera min blue tooth på telefonen så skulle datorn hitta den. Magiskt. Jag är nöjd.

Visst vet jag att det händer att Macintosh prylar strular ibland. Visst har en och annan MacBook brutit ihop i händerna på sin husse eller matte. Ändå är det lätt att smälta inför Mac:ens användarvänliga inre och vackra yttre. Jag är fast.