Jag dricker läsk. Men jag dricker bara light läsk. Ibland är jag lite orolig för att jag ska bli dum av allt aspartam. Men inte så du att jag beställer läsk för 2000 kronor från USA.

Min favroitläsk är Cherry Coke men jag har försökt att hitta den i light-version utan framgång i Sverige. Istället hittade jag den på en amerikansk hemsida. Tillsammans med frakt blev det 2000 kronor. Jag får gå törstig helt enkelt.

I en liten paus på jobbet slog jag upp Aftonbladet. Man vill ju inte överbelasta en annars intellektuellt hårt arbetande massa grå celler.

Mycket snart snubblar jag över kultursidan och läser en recension av Sofi Oksanens, “Stalins kossor”. Den handlar om en kvinna med ätstörningar i en stad. Är det det som gör att den hamnar under rubriken chick-lit?

Enligt Wikipedia definieras Chick lit så här:

Chick lit, från chick (i betydelsen ung kvinna) och litlitteratur), en litteraturgenre som skildrar livet för storstadskvinnor i 20- och 30-årsåldern. Genren etablerades år 2000. Oftast är böckerna skrivna av kvinnor och riktar sig till kvinnor. Karaktärerna är inte sällan över-analyserande unga kvinnor som söker perfektion, vare sig det är att hitta en partner, ett jobb eller en lägenhet. (

Chick lit-genren tog fart med Bridget Jones dagbok på 90-talet. Genren har också betraktats som postfeministisk eftersom den ofta behandlar kärlek och förhållanden på ett okonventionellt sätt.

Motsvarigheten till chick lit inom den manliga litteraturen är lad lit.”

Kvinnor är stora konsumenter av böcker och deras intressen borde hanteras med lite respekt.

Jag går lös på orden chick lit för att jag uppfattar dem som lite nedvärderande. Jag kan inte riktigt förlika mig med dem. Det är som att ingen annan än ledsna och förvirrade storstadskvinnor kan vara intresserade av dessa frågor. Jag börjar till och med misstänka att orden markerar att ingen annan bör vara intresserad. Tja det sista är kanske en överdrift.

Vad tycker du?

http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1032910,00.html

Jag vet faktiskt inte vad de tänkte på när GB uppfann glassen “Girlie” och fyllde pinnen med smink. Det är inte hela världen att den säljs men det illustrerar hur folket på GB ser på tjejer.

Jag undrar nu när de ska lansera den ljusgrå glassen “Gubbie” med en pinne fylld med snus? Eller så kanske vi får se den bruna barbecuesmakande glassen “Moreman”med en glasspinne fylld med kött? Sist men inte minst väntar jag på den ljusblå glassen “Boyie” med modersmjölksmak och hockeypulver i pinnen.

Ni ser själva, jag är en grym produktutvecklare!

Läs mer på Aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,1027521,00.html

Sitter och svär vid min PC på jobbet. Varje gång jag rör vid tangentbordet ska någon skit installeras. Tröttsamt. Den kunde inte ens ansluta till min bluetooth på telefonen. Fåntratt.

Jag tror att när (för min egen del är det så) man hamnar i helvetet kommer man få sitta och installera skitprogram på PC i all evighet. De som hamnar i himlen slipper det och kan använda sina datorer till roliga saker.

Persson sågar henne jämns med fotknölarna och Fredrik Reinfeldt muttrar lite surt om Monas tal…. Pust, det verkar vara jobbigt när jämställdhet händer på riktigt, det är bättre när vi bara pratar om den. Pust, ännu en kvinna som inte är gubbe, pust, som inte går att angripa från det hållet, pust.

Mona, u go girl!