Borde det inte finnas fertilitetsförsäkringar som man kan köpa när man är yngre ifall man skulle få problem när man vill skaffa barn. Nu när många i Sverige skaffar barn allt senare borde det finnas en marknad för detta. Eller finns det redan?

Det kanske kunde vara en försäkring där det ingår tester och fertilitetsåtgärder för en viss summa. Eller så kanske det ska finnas en graviditetsförsäkring med sjukvård för de som har svårt att behålla fostret( kvinnor i min familj har haft dessa problem där det ingår vård?

Tja bara en tanke…

De olika åtgärderna som att sätta upp fler papperskorgar, bötfälla folk för nedskräpning eller ha en reklamkampanj (oj så naivt!!!) kommer inte att leda till ett renare Stockholm om man inte först börjar med en rejäl städning.

Stockholm är en otroligt vacker stad. Varje helg sedan jag flyttade hit har jag på promenader upptäckt nya platser som gör att jag trivs mer och mer. Men den otroliga mängd skräp som tar över staden stör.

Oavsett vad borgarråden gör för att folk ska sluta slänga skräp omkring sig kommer de att misslyckas om de inte ser till att staden städas upp innan. En ren stad är lättare att hålla rent eftersom det signalerar till alla att här bryr vi oss om vårat område. På Liseberg i Göteborg har man en policy som säger att det alltid ska vara helt fritt från skräp de första hundra metrarna in i parken. Det har lett till att resten av parken är mer lättskött för besökarna snabbt förstår att vi bryr oss parken.

En stad som är smutsig och nedskräpad känns mindre trygg och mer orolig. Jag får inte känslan av att Stockholmarna bryr sig om sin stad och därför inte heller varandra. I en stad där så många redan är inflyttade och inte har sina rötter här blir risken för en växande alienation och därför vårdslöshet samt våld mot andra ett ännu större problem. Papper attackerar inte folk men otrygga människor utan sociala gränser gör det.

Borgarråden måste sluta att skyffla ifrån sig problemen och aktivt se till att staden städas innan de bötfäller någon. Själv skulle jag vilja bötfälla dem för deras ovilja att städa upp.

Så som jag ser det så finns det några framgångsfaktorer för att vi ska få en riktigt omtyckt, trygg och vacker huvudstad:

a) Städa upp staden, gärna med barnen i Stockholm och borgarråden i spetsen.

b) Håll viktiga knutpunkter där många vistas helt skräpfria

c) Sätt ut papperskorgar och återvinningsstationer för glas och grillar på fler ställen särskilt ute i parker och grönområden dit människor tar med sig mat och dricka. Börja identifiera dessa först.

d) Se till att tömma papperskorgar/stationer innan de ser ut som små soptippar. Om företaget ni kontraktera inte gör detta i tid så BYT UT DEM!

e) Prata om trygghet och nedskräpning istället för att bara prata om estetik och nedskräpning. Vi behöver ingen batongpolitik för att få rätsida på detta vi behöver en känslomässigt och intellektuellt utvecklad politik för att komma till rätta med skräpet.

Stockholm marknadsför sig som Skandinaviens huvudstad men just nu verkar det tyvärr mest vara Skandinaviens soptipp.

Har kort ögnat kommentarer under artiklar på webben hos några av våra större tidningar. Mina första intryck är att de är bittra, sura och att de aldrig skulle våga säga dessa saker till någon annan, live. Inlägg som dryper av förakt för allt annat än sig själv är inte särskilt intressanta. Ändå måste detta ses som en form av terapi, ungefär som bloggande….

För ett tag sedan skrev jag ett brev till Sats om huruvida de har en policy angående ätstörningar på gymet. Svar var ja. Här nedan ser du hela texten.

“Hej Ewelina.

Vi tar detta på största allvar och har en intern policy som gör gällande att vi vid misstanke om ätstörning ska kontakta vederbörande för ett samtal. Vid dessa samtal pratar vi om vad vi ser i form av hög träningsfrekvens och långa träningstider på centrena samt oftast också kopplingen till undervikt. Är det så att vi efter samtalet är säkra på att detta rör sig om en ätstörning där träningen bidrar till försämrad hälsa så sägs medlemsskapet upp med omedelbar verkan. Är vi däremot fortfarande tveksamma så ber vi medlemmen att kontakta en privat klinik som vi har samarbete med för att få ett utlåtande som visar om det är lämpligt eller ej att fortsätta träningen hos oss. Kostnaden för undersökning och utlåtande står vi för. Om de experter som arbetar på denna klinik kommer fram till att träning är olämpligt så sägs medlemskapet upp annars får de tillåtelse att fortsätta att träna. Ofta slutar det dock med uppsägning från vår eller medlemmens sida.

Vi är på intet sätt experter på området men gör så gott vi kan i denna fråga. Tyvärr är dessa människor mkt manipulativa och gör allt för att undvika upptäckt. Samtalen är dessutom svåra då vi sällan har mer än ovan nämnda fakta till hands men det viktigaste är att de genomförs och att vi följer upp våra misstankar.

Mvh

Patrik Nygren

Rehabchef

SATS”

OBS! INNAN DU BÖRJAR LÄSA VILL JAG SÄGA ATT DETTA ÄR EN BOK JAG REKOMMENDERAR ALLA ATT LÄSA. SÄRSKILT KVINNOR, MÄN SOM UMGÅS MED KVINNOR OCH CHEFER.

Därför fastnade jag för den här boken på pocket-shop. Jag började att lite föraktfullt lyfta den från hyllan med tanken: ” Jaha en sådan där självfixar-bok för desperata själar”. Snabbt ändrades min fördom till ett skamset igenkännande när jag läste baksidan:

” Ligger du vaken om nätterna och oroar dig för framtiden? Tillbringar du timmar med att älta orättvisor du utsatts för på jobbet? Har du svårt att sluta grubbla fast det får dig att må dåligt? Då kan du vara en av de kvinnor som tänker för mycket”

Japp det är jag, och min morsa och några kvinnliga polare och många, många andra kvinnor jag känner. Dock inte min mormor och farmor som tillhör generationer som verkar vara förskonade från hyper-oket. Det kanske är du också?

Susan Nolen-Hoeksema har skrivit en bok för oss. Min första tanke var att köpa 10 st böcker och dela ut dem till några behövande runt mig. För det är inte bara en käck beskrivning a là “Kvinnor är från Venus och män är från Mars”(bara boktiteln får mig att vilja kräkas). Det är en bok som seriöst tar fasta på biologiska och ekonomiska faktorer och framför allt de sociala faktorerna bakom kvinnors hypertänkande och hur man börjar ta sig ur skithålet man själv grävt ner sig i.

Uppdelad i tre delar, “En epidemi av hypertänkande”, ” Strategier för att få bukt med hypertänkandet” och “Vad utlöser hypertänkanet” är boken en spännande resa genom självkännedomens land mot den manliga axelryckningens frihet.

Nej jag är inte botad men jag har fått ord på saker som gör att jag känner mig mindre dum, mindre utlämnad och mer bemäktigad än tidigare. Ja, jag hypertänker lite då och då men jag vet vad som händer och kan därför ta tag i det. Boken är nämnligen ett litet uppslagsverk (psykologer över hela världen rasar säkerligen mot denna metod) med bla sidor om skillnaden mellan att fundera och hypertänka, de minnesnoder i hjärnan som gör att negativa tankar snabbare eskalerar och varför just kvinnor är mer utsatta än män.

Nolan-Hoeksema beskriver utöver den fysiska organisationen av våra minnen i hjärnan andra orsaker till hypertänkande: 1. Värderingsvakuumet. 2. Besattheten av att vara berättigade. 3. Det tvångsmässiga behovet av snabba lösningar och 4. Vår navelskådarkultur. Hon går igenom kvinnors unika sårbarhet i ett kapitel, i ett annat skriver hon om hur man undviker fällorna när man fått näsan över vattenytan.

I den sista delen, “Vad utlöser hypertänkande” beskriver hon typiska situationer som kan få ens tankar att gå i spinn och drännera ens energi: 1. Hypertänka på sitt förhållande 2. Hypertänka på föräldrar och syskon 3. Ständigt ältande av jobbet och karriären 4. Gräva ner sig i hälsoproblem 5. Att inte kunna släppa traumatiska upplevelser och nära anhörigas bortgång (kan vara samma…).

Jag upplever mig själv som en rationell och driven kvinna med både hjärta och hjärna på rätt frekvens ändå var den här boken ett stort steg på vägen. Jag skojar inte. Läs den och om du behöver så låna mitt exemplar.