Trippelduh för nyheten att fast telefoni minskar. Om du kan välja mellan att ha en telefon som du kan använda överallt till en flat rate eller ha en dyr telefon som bara finns hemma är valet inte så svårt. Den fasta telefonen jag knappt använder kostar massor. Det är som att prenumerera på en superlinje som bara används för mamma. Ungefär som en het linje mellan öst och väst under kalla kriget.

För er som är för unga för att minnas Kalla Kriget se Wikipedia

Jag har blivit pensionär. Det är inte svårt att tro nu när jag blivit utvald av tidningen Sparköp som skickat sin senaste katalog hem till mig. Jag är utvald. Livet som pensionär verkar vara underbart. Det nya livet kräver nya vanor. Jag är beredd.

Allt är så anpassat, ergonomiskt, elastiskt och foträtt. I tidningen hittade jag ca 40 artiklar som bekväma tofflor, tårätare, gelesulor, knästöd och foträta skor. Till detta kunde jag matcha mina nya brallor med resår i midjan. Lika snygga till jobbet som till fest. Give me!!! Trettioåringar kommer inte undan med att vara bekväma. Inte för än nu.

Det fanns också underbyxor som gör dig smal. Kolla in den fantastiska beskrivningen. Inte nog med det så kan man köpa massor av saker gjorda av fleece, en ny peruk, en hörapparat som gör att du hör på 30 meter (!!!!!!) och vackra dekorationer till sina träd.

Stockholm är ingen kaféstad direkt. Det finns några bra ställen på men oftast är de antingen sunkiga, har sur och oengagerad personal eller otroligt pretentiösa. Det som är förvånande är att det mitt i centrum mest finns trista kedjor, med kass mat och med personal som verkar tycka att kunderna mest är till besvär.

Det sämsta kaféet på Drottninggatan i Stockholm måste vara Waynes som ligger precis vid  Sergels Torg. Jag köpte en wrap som ar fylld med torra små kycklingbitar, gammal sallad, två ledsna bitar tomat och något rinnande vått som skulle lika avocadoröra. En mycket sorglig måltid som inte förgylldes av den sura tonråringen i kassan.

Det är synd att Stockholm inte har fler bra kaféer som håller hög klass som till exempel Vetekatten.

Såg att Poodles var med på “Allsång på Skansen” idag. Har man inte misslyckats som hårdrockare om man hamnar där? Är det ett sätt att föra ut pudelrock till folket? Jag är inte helt övertygad av tilltaget. Kanske beror det på att pudlarna inte är ett hårdrocksband….