Mer och mer av välfärden ska omfattas av kundvalsmodeller. Jag blir förvirrad. Hur ska jag veta vad som är den bästa vårdcentralen om jag inte får mer information än en adress och namn på några läkare. Jag orkar inte göra en undersökning själv, jag jobbar faktiskt på dagarna. Däremot skulle jag gärna se att landstinget gjorde bra kvalitetsjämförelser som de kunde publicera för oss brukare. Kommunerna skulle kunna göra kvalitetsjämförelser mellan skolor och äldreboenden.

Jag är brukare, ingen jävla kund. Jag betalar skatt för att slippa vara kund och för att de som inte har en inkomst också få vård. Jag har en retainer med staten, landstinget och kommunen. Det underlättar administrationen kring alla fakturaärenden och sånt. Jättesmidigt.

Det är inte helt lätt att utforma system för kvalitetsjämförelser. Ett sjukhus med många dödsfall behöver trots allt inte vara ett dåligt sjukhus. Det kan vara ett jättebra sjukhus med många svåra fall. Vårdcentraler där man har många patienter med en komplicerad blandning av både mentala och fysiska problem kan vara grymma på att behandla just dessa sjukdomstillstånd.

Kundvalsmodeller är bara kundförvirringsmodeller om man inte får rätt information innan man gör sitt val. Jag har gett upp. Jag väljer den vårdcentral som ligger närmast. Tänk dig om du inte behäskar det svenska språket ordentligt. Ska du ändå göra en egen kvalitetsundersökning med dig själv som testobjekt? Ångest.

En bra brukarvalsmodell är också en socialt hållbar modell förutsätter god information och en smart finansiering som inte låser alla pengar till individen. Kostnaden för patienter varierar mycket. En socialt hållbar brukarvalsmodell tar hänsyn till sociala skillnader mellan bostadsområden och utbildningsbakgrund - allt det som hänger samman med förväntade hälsotillstånd.

Det ska bli intressant vad Nima Sanadaji kommer fram till i sin kommande bok “Jämställdhet inom räckhåll- om kvinnors framsteg i arbetslivet” som han skriver på uppdrag av stiftelsen “Den nya välfärden”. I stiftelsens reklambilaga till DN 4 oktober 2008 skriver han att det är politiken inte patriarkatet som bromsar jämställdheten.

Det finns ett uttryck som heter “som man frågar får man svar”. Nimas fråga verkar vara lite oklar. Det kan bero på att han inte riktigt greppar de teoretiska grunder som utgör basen för att man ska få vettiga svar om jämställdhet. Det är lite som att bedriva forskning om nationalekonomi utan att förstå nationalekonomins grunder. Samtidigt vet jag att respekten för genusvetenskap inte är lika stor som för nationalekonomi. Många män tänker att om jag känner kvinnor och ser dem på jobbet så kan jag göra en god jämställdhetsanalys. Samma män tror inte att de kan bedriva forskning i nationalekonomi för att de har en hushållsbudget.

Jag är inte heller genusvetare men jag tar det de säger om sitt forskningsfält på allvar och använder kunniga som referenser. Nima däremot är biokemist så jag undrar verkligen hur detta ska sluta. Vad vet jag, jag har använt läkemedel och ätit mat med tillsatser så det kan kanske bli en forskarkarriär i alla fall.

Det första problemet uppenbarar sig i Nimas rubrik i artikeln. “Politiken, inte patriarkatet bromsar jämställdheten” . Hmm patriarkatet är ju en lika aktiv ordning i politiken som i resten av samhället. Framgångssagan om att så många kvinnor i Sverige i förhållande till andelen kvinnor i andra länder är yrkesverksamma har att göra med politiska beslut. Förr hette det dagis, nu heter det förskola och finns för barn från ett års ålder. Då kan kvinnor både jobba och ha barn. Förr som nu är det ju faktiskt kvinnor som föder barn och männen som smiter undan ansvaret. Det positiva är att fler män idag tar sig tid för sina barn framför sin karriär. Fortfarande ett politiskt beslut.

Jag delar Nimas glädje över att det finns unga kvinnor i USA som tjänar mycket pengar. Det är otroligt bra. Det finns ändå många som inte kan jobba för att det är mer socialt acceptabelt att stanna hemma med barnen och för att det är dyrt, dyrt, dyrt med förskola och hemhjälp. Vad händer med deras ekonomiska frihet, deras lön om de skiljer sig?  Vad händer med karriärkvinnorna när de vill skaffa barn? Är den nya välfärden att tvingas välja mellan ett bra arbete med bra lön och barn?

Det ska bli intressant att se vad Nima säger om lönegapet - det gap som inte kan förklaras av kompetens, erfarenhet mm. I Sverige tjänar män i snitt mer än 20% än kvinnor dels beror det på att kvinnor jobbar i underbetalda låglöneyrken dels beror det på att kvinnor som utför samma jobb som sina manliga kollegor ändå får lägre lön. Kort uttryck finns det en diskriminering på samhällelig nivå och på individnivå. Hur Nima ska lösa detta utan att göra alla kvinnor till småföretagare (en grupp som trots den fina benämningen inte har det så fett) eller införa en kundförvirringsmodell vet jag inte.

Detta känns som ett beställningsjobb från stiftelsen Den nya välfärden, ett politiskt beställningsjobb som ska leda i bevis att Patrik Engellaus världsordning är den rätta. Kommunikativt känns det inte heller så genomtänkt. Några tips till Den nya välfärden:

• Oavsett politiska åsikter är det alltid bättre om experten verkligen är expert. Hyr in en genusvetare
• Börja leta efter dem på universitet och högskolor
• Hittar ni inte en ta in någon som kan hantera de teoretiska grunder och som brinner för jämställdhet