Det ska bli intressant vad Nima Sanadaji kommer fram till i sin kommande bok “Jämställdhet inom räckhåll- om kvinnors framsteg i arbetslivet” som han skriver på uppdrag av stiftelsen “Den nya välfärden”. I stiftelsens reklambilaga till DN 4 oktober 2008 skriver han att det är politiken inte patriarkatet som bromsar jämställdheten.

Det finns ett uttryck som heter “som man frågar får man svar”. Nimas fråga verkar vara lite oklar. Det kan bero på att han inte riktigt greppar de teoretiska grunder som utgör basen för att man ska få vettiga svar om jämställdhet. Det är lite som att bedriva forskning om nationalekonomi utan att förstå nationalekonomins grunder. Samtidigt vet jag att respekten för genusvetenskap inte är lika stor som för nationalekonomi. Många män tänker att om jag känner kvinnor och ser dem på jobbet så kan jag göra en god jämställdhetsanalys. Samma män tror inte att de kan bedriva forskning i nationalekonomi för att de har en hushållsbudget.

Jag är inte heller genusvetare men jag tar det de säger om sitt forskningsfält på allvar och använder kunniga som referenser. Nima däremot är biokemist så jag undrar verkligen hur detta ska sluta. Vad vet jag, jag har använt läkemedel och ätit mat med tillsatser så det kan kanske bli en forskarkarriär i alla fall.

Det första problemet uppenbarar sig i Nimas rubrik i artikeln. “Politiken, inte patriarkatet bromsar jämställdheten” . Hmm patriarkatet är ju en lika aktiv ordning i politiken som i resten av samhället. Framgångssagan om att så många kvinnor i Sverige i förhållande till andelen kvinnor i andra länder är yrkesverksamma har att göra med politiska beslut. Förr hette det dagis, nu heter det förskola och finns för barn från ett års ålder. Då kan kvinnor både jobba och ha barn. Förr som nu är det ju faktiskt kvinnor som föder barn och männen som smiter undan ansvaret. Det positiva är att fler män idag tar sig tid för sina barn framför sin karriär. Fortfarande ett politiskt beslut.

Jag delar Nimas glädje över att det finns unga kvinnor i USA som tjänar mycket pengar. Det är otroligt bra. Det finns ändå många som inte kan jobba för att det är mer socialt acceptabelt att stanna hemma med barnen och för att det är dyrt, dyrt, dyrt med förskola och hemhjälp. Vad händer med deras ekonomiska frihet, deras lön om de skiljer sig?  Vad händer med karriärkvinnorna när de vill skaffa barn? Är den nya välfärden att tvingas välja mellan ett bra arbete med bra lön och barn?

Det ska bli intressant att se vad Nima säger om lönegapet - det gap som inte kan förklaras av kompetens, erfarenhet mm. I Sverige tjänar män i snitt mer än 20% än kvinnor dels beror det på att kvinnor jobbar i underbetalda låglöneyrken dels beror det på att kvinnor som utför samma jobb som sina manliga kollegor ändå får lägre lön. Kort uttryck finns det en diskriminering på samhällelig nivå och på individnivå. Hur Nima ska lösa detta utan att göra alla kvinnor till småföretagare (en grupp som trots den fina benämningen inte har det så fett) eller införa en kundförvirringsmodell vet jag inte.

Detta känns som ett beställningsjobb från stiftelsen Den nya välfärden, ett politiskt beställningsjobb som ska leda i bevis att Patrik Engellaus världsordning är den rätta. Kommunikativt känns det inte heller så genomtänkt. Några tips till Den nya välfärden:

• Oavsett politiska åsikter är det alltid bättre om experten verkligen är expert. Hyr in en genusvetare
• Börja leta efter dem på universitet och högskolor
• Hittar ni inte en ta in någon som kan hantera de teoretiska grunder och som brinner för jämställdhet