Imorgon delas Nobelpriser ut till ett antal forskare och betydelsefulla tänkare. En av pristagarna är IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) FN klimatpanel, representerat av ordförande Rajendra Pachauri som delar priset med Al Gore, amerikansk politiker. DN Lars Johansson, skriver idag om de båda männens tankar om allvaret i klimathotet och vikten att gräsrötterna trycker på för att få världens ledare att agera kraftfullt.

Tyvärr blir artikeln lite mindre trovärdig av en så liten sak att DN inte orkat ta reda på att herr Pachauri inte är ordförande för IPPC, som det står om och om igen i artikeln, utan för IPCC. Det känns inte riktigt som att DN bryr sig.

IPPC är en välanvänd förkortning som bland annat står för:

• Integrated Pollution Prevention and Control- IPPC-direktivet, ett EU-direktiv i syfte att främja bästa möjliga teknik i alla större verksamheter med minsta möjliga miljöpåverkan, eller,
  

• International Plant Protection Convention - Internationella Växtskyddskonventionen, som med de 27 fastställda standarder ska förhindra spridning av allvarliga växtskadegörare via den internationella handeln.

Det gick nog lite väl snabbt hos DN idag när man inte riktigt hann säkerställa vilken organisation Rajendra Pachauri faktiskt företräder. Om ni inte tror mig så sök på IPCC respektive IPPC.

Nedan ser ni en skärmdump från webben

Här kan ni läsa mer om Växtskyddskonventionen, om IPPC-direktivet och om nobelpristagarna IPCC och Al Gore.

Iskalla nyheter Det finns vita rappare. Ni har sett Eminem som rappar om svåra tider och ni minns säkert Vanilla Ice:

Ice, ice baby, ice, ice baby, dum, dum, dum, duru, dum, dum….

Inget nytt. Nu finns det en talangjakt i form av “The white rapper show” från VH1 som samlat creme de la creme från den vita rappeliten.

I början var det en bra blandning mellan tjejer och killar och olika personligheter. Nu är det en kvinna kvar och några män som ser ut som K-Fed( Britney Spears ex-man). Kvinnan är den enda som är något att ha. Grabbarna fokuserar alldeles för mycket på att se så “ganster” ut.

Resultatet är att vi fått fler K-Fedisar än nödvändigt och ett program där man skrattar åt och inte med de tävlande. Så för er som inte kan få nog av K-Fed så har världen i ett slag blivit mycket bättre. Ja men visst, grattis till er. Ice, ice baby, dum, dum, dum, duru, dum, dum… Brrrr chilly.

GULDFISK-TV Har du missat filmen Föräldrarfritt, några avsnitt av Braniac, Amerikanska choppers, Nakna pistolen, Ghost eller Phone Both med Colin Farell? Du kanske bara vill se Colin förvandlas från en stygging till en ångerfull man eller vill se Patric Swayze dreja igen. Om du har riktig otur lider du av grav minnesförlust. Misströsta ej. Det är en regnig svensk sommar så nu går alla medelmåttiga filmer och serier i repris. Igen, och igen, och igen, och igen. Sedan har du ju hösten på dig att se dem igen och igen och igen. Spännande med stort S. Jag hann nämligen inte se Ghost någon av de tre tusen gångerna den visades.

Alla vet att de enda filmerna som är värda att se flera gånger är de som ingår i Gudfaderntrilogin. Elementärt käre Watson. En av kanalerna kallar en längre reprisrunda för “festival”. Japp, jag använde citattecken och i detta fall innebär tecknen att det är tveksamt om ordet festival verkligen används enligt sin gängse betydelse.

Jag fastande en kväll framför “The Others” med Nicole Kidman en natt. En fantastisk film om spöken som är rädda för dem levande. Underligt och underhållande minst sagt. Jag kan se på skräckisar om Andreas om i närheten annars blir jag så rädd att jag inte vågar röra mig ur fläcken. Poängen är dock att jag gott kunde somnat om och fortsatt se filmen nästa dag, eller dagen efter det för den går i repris. Jag vet att man borde vara ute och få färg och luft men det är en svensk grå sommar och man blir mer blöt än brun. Om vi ska prata frisk luft så bor jag på Fridhemsplan i Stockholm och frisk luft är lika ovanligt som snö i Sahara. Ergo, jag tittar på tv.

En idé är att kanalerna blir mer väderberoende och mindre beroende av semestrar. En annan skrämmande men intressant tanke är att JAG får välja vad JAG vill se och NÄR jag vill se det. Jag vet, det är en revolutionär tanke som omkullkastar TV 4 femårsplaner och SVT 10-årsplaner. Det är kanske den enda och sista gången jag är revolutionär. Jag väntar och teknikens gunstlingar jobbar på i riktning mot friheten.

BROTTGöteborgskan är en distinkt och trevlig dialekt som få stockholmare kan härma utan att låta som ganska blåsta stockholmare. Ändå ska det försökas i tid och otid. Under sommaren har det varit mycket reklam för diverse dvd:er och däribland “Situation Magnusson”. Nej den serien var inte rolig när den gick på tv och den är inte rolig nu. I serien finns det en figur som ska likna Robert Gustafssons “Weiron i ottan“, en självutnämnd arbetarklasshjälte med kommunistiska sympatier som gör livet surt för vanliga klassförrädare genom att ringa dem 03:30 och spela upp samtalen live i radion. En eloge till Gustafsson som lyckas fånga kommunisternas göteborgsfalang med en skrämmande träffsäkerhet.

Så är inte fallet med Magnussons satiriska försök. Förutom hans, diplomatiskt uttryckt, dåliga imitation av göteborgskan så slänger han in ett egenhändigt ihopsnickrat uttryck jag aldrig hört i Göteborg. Det uttrycket tillsammans med hans extremt dåliga imitation retar mig som knäckebrödssmulor i sängen, grus i ögonen eller rent av män som lyckas stående lyckas pissa runt hela toastolen som en markering att jag äger golvet i badrummet.

Uttrycket är : “Om man säger….” . För f-n Magnusson var har du fått det ifrån? Vid sidan av dialektala guldkorn som tex svalen=trappuppgång, hallå eller=hej, tjôta=prata med, rôv=röv, onge=barn, drrrra rôva i koks=dra åt helvete, och ett och annat Kal- & Adaskämt så finns det mycket. Jag har dock aldrig lyckats höra någon säga “in broken göteborgska”, “om man säger…”.

Så nu är jag lugn igen och kan återuppta mina sysslor.

Det finns mycket sympatiskt i föreningar som trots sina mänskliga medlemmar strävar efter att vi som människor ska bli bättre. Jag har en stor respekt för de som viger sina vakna timmar till att bli ödmjukare och tolerantare mot andra människor.

Jag har också lärt mig att skilja på mänsklig strävan i uttalanden, individens faktiska handlande och strukturer som bär upp gamla föreställningar om mänskligt värde.

Frimurarna är en organisation som ska ge sina medlemmar en chans till att bli bättre människor. De skapå så sätt förbättra livet för sig själva och för sina medmänniskor. Sällskapet sägs härstamma från medeltidens stenhuggare. Vid byggen färdigställde man en hydda- lodge (loge)- där byggnadsarbetarna samlades. Därav namnet.

De har under senare tid, särskilt sedan 30-talet blivit en sluten organisation. Det kan vara förståeligt då medlemmar skickades till koncentrationsläger under andra världskriget eftersom Hitler ansåg att de var i maskopi med de judiska köpmännen.

Trots Frimurarnas goda intentioner har fördomar tidigare gett liv åt myter om att de tex. äter barn, att Jack the Ripper var frimurare som utförde ett uppdrag och att Roberto Calvi som var medlem i utbrytargruppen Propaganda Due blev mördad av frimiurare. Troligen blev Calvi mördad av den italienska maffian då hans bank gick i konkurs och maffians oro för att han skulle avslöja hemligheter tilltog. För mig är detta otroliga historier som inte har något att göra med frimurarna. Däremot är det uppenbart att frimurarna idag skulle kunna arbeta mer genomtänkt med sitt förhållningssätt till öppenhet. Jag tror att det är en förutsättning för organisationens överlevnad.

I början var det endast en organisation för frimurare men efter 1600-talets bygghysteri övergick Frimurarorden mer till det som kallas för spekulativt frimureri och andra yrkesgrupper togs in. Det är inte en kristen organisation men man ska ha en tro. Frimurarna idag, även de svenska logerna, har medlemmar som bekänner sig till bland andra den judiska och muslimska tron.

Organisationen sägs dock aldrig ha tillåtit kvinnor att delta, trots att det funnits kvinnliga byggnadsarbetare och stenhuggare. Frimurarnas många loger idag har i vissa fall välkomnat kvinnor och det finns loger där män inte tillåts. Huvudregeln är dock att kvinnor inte är välkomna av det skäl att de är kvinnor.

Argumentet för att inte välkomna kvinnor i logerna idag är att man följer en lång tradition. Om jag skulle följa traditioner urskiljningslöst på samma sätt skulle jag snarare än att utbilda mig på universitetet och arbeta för brödfödan sträva efter att bli en undergiven fru till en man, att denne make ostraffat skulle få våldta mig, fortsätta hysa rasistiska fördomar mot mörkhyade, sträva efter att homosexualitet återigen ska straffas enligt lag, att det blir tillåtet att misshandla sina barn och att ogifta mödrar bespottas av samhället. Jag är glad att jag inte föddes tidigare än 1977 det är ändå tillräckligt svårt att skydda barn från arga föräldrar, avskaffa rasismen och fylla på med byggstenar till det hus där män och kvinnor formellt och informellt värderas lika högt.

Frimurarnas hållning är acceptabel. Det Frimurarna idag gör är att istället för att främja tolerans mellan män och kvinnor bromsa en utveckling som skulle vara gynnsam för hela samhället. Frimurarnas tradition bygger inte på något annat än en fördom om att kvinnan i grunden inte är en hel människa och därför är mindre värd. Från det antagandet har män genom årtusenden dragit slutsatser som att kvinnor inte ska vara fria, inte ska utbilda si, inte ska äga inte ska fatta beslut och att de slutligen ägs av mannen. Även kvinnor har självklart deltagit i att upprätthålla slutsatserna trots att de uttalat att de anser sig själva vara lika mycket värda som mannen.

Organisationer som inte kan motivera varför de utestänger vissa av säkerhetsskäl, sekretesskäl, hälsoskäl,religiösa skäl eller dylikt är i min mening förlegade. Detta inkluderar kvinnoorganisationer som utsluter män bara för att de är män eller av tradition.

Att det då fortfarande finns organisationer i Sverige som 2007 inte kan slita sig från regler som bygger på att kvinnor inte är lika mycket värda som män är otroligt. Ännu mer otroligt är att dessa, oftast, intelligenta män i samma andetag hävdar att kvinnor är lika mycket värda som män. Det är snarare det här som skrämmer mig inte alla spökhistorier om Frimurare som äter barn. Det här händer idag i utvecklade länder där kvinnor formellt är fria men där vi har en bit kvar att gå för att alla ska få sin riktiga, informella frihet. Jag kan nu också tacka Frimurarna för att vara en av många bromsklossar som hindrar mig eller andra kvinnor i vår strävan efter att bli helt fria.