Imorgon delas Nobelpriser ut till ett antal forskare och betydelsefulla tänkare. En av pristagarna är IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) FN klimatpanel, representerat av ordförande Rajendra Pachauri som delar priset med Al Gore, amerikansk politiker. DN Lars Johansson, skriver idag om de båda männens tankar om allvaret i klimathotet och vikten att gräsrötterna trycker på för att få världens ledare att agera kraftfullt.

Tyvärr blir artikeln lite mindre trovärdig av en så liten sak att DN inte orkat ta reda på att herr Pachauri inte är ordförande för IPPC, som det står om och om igen i artikeln, utan för IPCC. Det känns inte riktigt som att DN bryr sig.

IPPC är en välanvänd förkortning som bland annat står för:

• Integrated Pollution Prevention and Control- IPPC-direktivet, ett EU-direktiv i syfte att främja bästa möjliga teknik i alla större verksamheter med minsta möjliga miljöpåverkan, eller,
  

• International Plant Protection Convention - Internationella Växtskyddskonventionen, som med de 27 fastställda standarder ska förhindra spridning av allvarliga växtskadegörare via den internationella handeln.

Det gick nog lite väl snabbt hos DN idag när man inte riktigt hann säkerställa vilken organisation Rajendra Pachauri faktiskt företräder. Om ni inte tror mig så sök på IPCC respektive IPPC.

Nedan ser ni en skärmdump från webben

Här kan ni läsa mer om Växtskyddskonventionen, om IPPC-direktivet och om nobelpristagarna IPCC och Al Gore.

En ny spindelart per år Jag hatar spindlar oavsett hur många prettobiologer som tycker att de gör nytta. En av de bästa sakerna med Sverige är att de flesta skit-arter som spindlar, flugor, myggor och annat skräp dör på vintern och att de inte är giftiga på sommaren. Globaliseringen av handeln och det allt varmare klimatet gör nu att vi får fler spindelarter i Europa. DN skriver “ Allt fler åttabenta européer”. Lite fyndigt men INTE roligt. De avslutar med att skriva “I dagsläget finns inga giftiga spindlar i Europa”. Vad ska det betyda?! Att de är på väg?

Jag tror säkert att det är fint i Australien, till och med paradisiskt men bara tanken på de insekter och spindlar som frodas i bushen gör att jag blir kallsvettig. En spindel som kan hoppa och alla giftiga saker. Brrrrr. Blääääää.

Jag känner mig som homofoberna när Luuk hotade med att tiotusen tyska läderbögar skulle invadera Sverige eller som en Sverigedemokrat när moderaterna talar om fri invandring. Jag tycker så här: Mycket gärna människor men snälla, inga fler spindlar.

Här kan du läsa mer om fobier och araknofobi

Nya svenska hjältar Det kanske är budgetrådgivaren och din terapeut som är våra klimathjältar inte miljökämpar som matar oss med kunskap om kemikalier, kretsloppet och bilder på drunknande isbjörnar.

H&M lanserade sina eko-kläder i år. Samma företag bidrar till slit-och-släng-mentaliteten som gör att vårat sopberg och därmed koldioxidutsläppen ökar. Vore det inte smartare att istället för att lansera eko-produkter mana till återhållsamhet i konsumtionen och mana konsumenten att tänka kvalitet inte kvantitet? Kanske skulle H&M gå under men det är inte säkert. Billigt är inte alltid dåligt, jag har en del saker från H&M som jag har haft länge därför att det är bra plagg och därför att jag tagit hand om dem.

Det finns antagligen en gräns för hur mycket sopor vi kan generera och en gräns för hur mycket pengar vi har att spendera på prylar och mat vi inte behöver. Att tänka kvalitet istället för kvantitet kan mycket väl vara en budgetåtgärd samtidigt som det är en insats för vår miljö. Jag tror inte eko-kläderna kommer att göra så stor skillnad om vi fortsätter att konsumera i lika stor utsträckning som tidigare. Det blir lite som att äta light-produkter, det spelar ingen roll att det är något färre kalorier om du äter dubbelt så mycket.

Sopberget bara från huvudstaden är varje år gigantisk. Stockholmarna har inte heller lika bra tillgång på sopsortering som man har i många andra städer-allt åker ner i en binge. Å andra sida har Stockholm en väl utvecklad marknad för second hand, något som saknas i andra delar av Sverige.

Debatten om sopberg återkommer lite då och då. Rapporter från städer i U-länder och i-städer som New York berättar om ohanterliga sopberg. I en del U-länder lever människorna bland soporna för att de inte längre har någonstans att ta vägen. Den ökande tillväxten ökar lite till och drivs inte alls som vi tror av våran fantastiska kunskap utan av vår konsumtionstakt. Jag gillar inte stampade jordgolv inomhus och förespråkar utveckling istället för avveckling därför tror jag inte på att vi måste ge upp bekvämligheter i vardagen i framtiden till förmån för att andas ren luft. Köphetsen är inte en bekvämlighet utan ett ekonomiskt och ekologiskt problem samt en olyckligt vald social markör.

Det kommer därför inte att räcka att vi påpekar att sopberget växer eller att du sparar pengar på att inte handla så mycket (duh). Så länge vi är ett samhälle med människor som har så dålig självkänsla att de måste markera sin makt och närvaro genom att visa upp fler prylar som kommer människor att köpa, köpa, köpa.

En annan teori är att vi handlar för att minska tristessen. Vi vågar inte riktigt umgås med andra direkt så vi glider runt i ett indirekt socialt sammanhang med tusentals andra i detaljhandels strömmar. Skulle du tycka att det är tråkigt att under en månad inte handla annat än mat? Jag tror att Paris Hilton skulla förinta, gå upp i atomer, spridas för vinden om hon inte visades upp i en ny klänning med nya skor och nya väska för varje fototillfälle.

Ett politiskt förslag är att genomföra en så kallad grön skatteväxling för terapeuter och budgetrådgivare så att de kan sänka priset på sina tjänster dvs två nya gröna hushållsnära tjänster.

De olika åtgärderna som att sätta upp fler papperskorgar, bötfälla folk för nedskräpning eller ha en reklamkampanj (oj så naivt!!!) kommer inte att leda till ett renare Stockholm om man inte först börjar med en rejäl städning.

Stockholm är en otroligt vacker stad. Varje helg sedan jag flyttade hit har jag på promenader upptäckt nya platser som gör att jag trivs mer och mer. Men den otroliga mängd skräp som tar över staden stör.

Oavsett vad borgarråden gör för att folk ska sluta slänga skräp omkring sig kommer de att misslyckas om de inte ser till att staden städas upp innan. En ren stad är lättare att hålla rent eftersom det signalerar till alla att här bryr vi oss om vårat område. På Liseberg i Göteborg har man en policy som säger att det alltid ska vara helt fritt från skräp de första hundra metrarna in i parken. Det har lett till att resten av parken är mer lättskött för besökarna snabbt förstår att vi bryr oss parken.

En stad som är smutsig och nedskräpad känns mindre trygg och mer orolig. Jag får inte känslan av att Stockholmarna bryr sig om sin stad och därför inte heller varandra. I en stad där så många redan är inflyttade och inte har sina rötter här blir risken för en växande alienation och därför vårdslöshet samt våld mot andra ett ännu större problem. Papper attackerar inte folk men otrygga människor utan sociala gränser gör det.

Borgarråden måste sluta att skyffla ifrån sig problemen och aktivt se till att staden städas innan de bötfäller någon. Själv skulle jag vilja bötfälla dem för deras ovilja att städa upp.

Så som jag ser det så finns det några framgångsfaktorer för att vi ska få en riktigt omtyckt, trygg och vacker huvudstad:

a) Städa upp staden, gärna med barnen i Stockholm och borgarråden i spetsen.

b) Håll viktiga knutpunkter där många vistas helt skräpfria

c) Sätt ut papperskorgar och återvinningsstationer för glas och grillar på fler ställen särskilt ute i parker och grönområden dit människor tar med sig mat och dricka. Börja identifiera dessa först.

d) Se till att tömma papperskorgar/stationer innan de ser ut som små soptippar. Om företaget ni kontraktera inte gör detta i tid så BYT UT DEM!

e) Prata om trygghet och nedskräpning istället för att bara prata om estetik och nedskräpning. Vi behöver ingen batongpolitik för att få rätsida på detta vi behöver en känslomässigt och intellektuellt utvecklad politik för att komma till rätta med skräpet.

Stockholm marknadsför sig som Skandinaviens huvudstad men just nu verkar det tyvärr mest vara Skandinaviens soptipp.

Svenska folket är ett väderfixerat folk. Bönderna i norden kommenterar alltid väderlek, temperatur och kommande prognoser. Just nu kan vi säga att det är ovanligt varmt för årstiden och ovanligt blött. Västsvenskar vet numera hur det kan vara när översvämningarna blir vanligare och att man inte ska bygga hus nära vatten eller utsätta sig själv för skredrisker.I andra delar av världen torkar djur och natur fast vid marken och orkaner och tsunamivågor sveper ner hela samhällen.
Hur vet jag allt detta? Jag har läst våra dagstidningar och kvällstidningar som har rapporterat väder hela hösten. Mittuppslaget är vigt för prognoser.

Kändisar skrev på upprop
I somras, innan valet, hade Aftonbladet klurat ut hur de skulle bidra till klimathotet. De kom fram till att göra ett upprop för att sänka bensinskatten. Det var en ganska lång kampanj med kändisar och okändisar som skrev på uppropet inför kameran.

Vatten i källaren
Att bilismen är ett klimathot är en underdrift. Att de som står och ser på hur grejorna flyter runt i källaren på huset får vara med att betala ett lite högre pris än oss andra är ett faktum. För att inte tala om de som evakuerats från sina hem för att huset kanske kommer rasa ner med nästa skred. Lite cyniskt kan man säga att den rikare delen av världen fått konkreta bevis på att vår livsstil skapar problem.

Barnlösa och bekväma
Jag funderar på om Aftonbladet inte visste det innan de körde sitt upprop för billigare bensin? Vet Aftonbladet inte att vi vanliga dödliga behöver både piska och morot för att lämna bilen hemma? För i ärlighetens namn, hur många stadsbor måste använda sin bil precis varje dag? Till och med de som har barn kan hjälpas åt och vara medlemmar i en bilpool. Än mer sådana barnlösa tanter som jag som åker bil för att det är bekvämt. Jag talar alltså inte om alla som måste åka bil vissa sträckor eller om att vi helt måste sluta åka bil eller att de som behöver åka ambulans istället ska ta bussen eller samåka med någon annan skadad.

Jag har några frågor till Aftonbladets redaktör:

1. Visste du att privatbilismen är ett av de största klimathoten innan ni körde en kampanj mot bensinskatten?
2. Om du tycker att det var en lyckad kampan, kommer ni att köra den igen?
3. Om inte, varför överge ett vinnande koncept?
4. Har du själv blivit drabbad av översvämningar eller extrem torka?
5. Hur tänker Aftonbladet bidra till en mer miljövänlig livsstil i Sverige?