En allt viktigare del din kompetens är din förmåga att hantera fler språk än svenska. Du ska kunna hantera engelska och gärna ytterligare ett språk. På den helsvenska PR-byrån Prime har jag fått nytta av min polska. Polen är en växande konsumentmarknad och det är inte helt lätt att förstå kulturen eller att veta att översättningarna man beställt håller rätt nivå. Prime drar med andra ord också nytta av mina polskakunskaper.

Om den stadsdelen där jag bodde när jag var liten gjorde som många stadsdelar i Stockholm och struntade i att stödja mig i min utveckling skulle min polska svultit ihjäl och jag hade inte kunnat prata med min familj i Polen. Satsningen på modersmål ökar barnets förmåga att lära sig svenska och andra språk, är viktigt för den egna identiteten och samhällsnyttig.

De stadsdelsnämnder/förvaltningar i Stockholm som inte gör denna satsning är dumsnåla.

Läs mer om dumsnåla stadsdelsnämnder/förvaltningar i DN

VAB-varnare Nu finns det ett chip som varnar om det finns narkotika i en bil. Tullen gör med andra ord the drogg-dog arbetslös snart. Samma chip kan också upptäcka och varna för att vissa virus och smittor tex kräksjuka finns i luften. Därför har ett snille kommit på att man kan installera dem på förskolor. Det låter lika smart som att installera brandvarnare i rökrum.

Här kan du läsa mer om nasalt mucus

Det finna några skrån kvar det ena är lärarnas skrå och det andra är läkarnas skrå. Om man “hårddrar” dessa båda skrånas inställning så är den att vad de än gör så har de alltid rätt och får inte under några omständigheter kritiseras. Då känner de sig kränkta som grupp och som privatpersoner.

Ändå finns många som varit hos läkare som inte ska ha med människor att göra och lärare som fungerat som envåldshärskare i klassrummen. Ett exempel på skrå-tänkandet är när landstingen försökte schemalägga läkarna för att de ska arbeta med patienter för att korta köer och lidande istället för att föreläsa på och delta i konferenser. Istället för att ha förståelse för att arbetsgivaren vill ha arbetstagaren på arbetsplatsen istället för på tjänstledighet så blev det ramaskri från läkarna. För oss andra dödliga djävlar är det inget konstigt att chefen vill att man är på jobbet.

Maud Olofsson kommenterade sin egen skolgång och lärarna hon haft förra veckan. Lärarförbundet tyckte det var dålig stil av henne och en av hennes gamla lärare kände sig utpekad blev också arg. Jag tycker att Maud Olofsson själv äger rätten att kommentera sina egna upplevelser av sin egen skolgång utan att lärar-maffian behöver bli sur. Istället för att fundera på hur man så kapitalt kan misslyckas med matematikundervisningen för en uppenbart begåvad kvinna och fundera på hur man kan göra undervisningen bättre så blir man sur.

Jag tycker det är dags att göra upp med lärarskråt. Som förälder eller elev ska man inte behöva acceptera översittarfasoner från lärare som vet och kan allt bäst som dessutom inte har ledarskapet att säga ifrån till stökiga ungar på rasten.

De flesta lärare är bra. Jag har haft många bra lärare som hjälpt mig att bli den jag är idag. Det enda de inte lyckades med var min matematikundervisning. Den var opedagogisk, gammaldags, tråkig och följde en enda mall, den som fanns i boken. Dessutom fanns det allmänt en samstämmighet kring att om jag var bra på språk som var det inte så konstigt att jag var sämre på matte. “Man kan ju inte vara bra på allt”, är en dålig utgångspunkt i skolan. Jag var inget bångstyrigt barn, jag gjorde som jag blev tillsagd det vill säga; jag blev inte bra på matte för jag var redan bra på språk. Jag läste också humanistisk gren på gymnasiet och istället för att lägga extra krut på att slipa våra mattekunskaper valde man att inte utmana oss och köra det som i folkmun är “humanistmatte”, något slappare och något sämre.
Det jag vänder mig emot är inte lärarna utan den kultur som gör läraren till en person man inte får kritisera, inte ens om man upplever att man blivit orättvist behandlad. Om man är lärare eller företrädare för lärarfack ska man klara av att ha en öppen diskussion om matematikundervisning utan att gå i försvar. Det är den typen av reaktioner som gör att skolväsendet fortfarande idag inte vet hur man lär ut matematik.

Det är också det som gör att skolor inte signalerar till läraren att det bästa sättet att lära ut demokrati är att praktisera den i klassrummet. Istället utövas demokratiundervisningen strikt enligt läroboken och under de vuxnas diktatoriska planering. Nu överdriver jag lite för det finns några skolor som tagit steg och stora kliv i rätt riktning. Min poäng är att det är långt ifrån alla.

Lärarna skulle behöva lära sig ledarskap och kommunikation istället för att plugga in mer fakta på högskolan. De ska leda nya generationer mot kunskap, färdighet och mognad. Tyvärr leder vägen inte sällan mot en trångsynt behandling av eleven, låtsasdemokrati och en bild av hur himla omogna vuxna kan vara när de får lite makt.

Maud Olofsson gjorde rätt som pratade om bristerna i sin skolgång. Det intressanta är inte ministrar som smält in i skolans konformistiska kultur och kommit ut som fyrkantiga som klossar på andra sidan. Det intressanta är vuxna som minns hur det var när de var unga. Vi måste ha mer debatt med lärarna om vad det är som går snett när man har alla pedagogiska redskap och bra med resurser och ändå inte lyckas. Att alltid slå ifrån sig kritik är då helt fel väg att gå.

Se mer på:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1018928,00.html

eller

http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,69290507_852__,00.html

För vissa är formen viktigare än innehåll och kostnad. Dessa vissa är de borgerliga partierna och Göteborgsposten. På ledarsidan idag vurmar Maria Haldesten för friskolor som tar ut vinst till annat än reinvesteringar i utbildningen och barnen. Hon är också emot att vi får en större insyn i friskolornas ekonomi och verksamhet samt att vi vill att den lokala demokratin ska ha mer att säga till om när friskolor etableras.

Jag förstår att de som valt friskolor till största del är nöjda med sina val. Det finns också de som inte är så nöjda. Jag har en bekant vars dotter fick problem efter Göteborgsbranden i Backa som är missnöjd. Hon fick inget stöd av skolan trots att kommunen sköt till resurser just för att hon skulle få det. De elverna som gick i ett av de fristående gymnaiser som gick i konkurs är nog inte heller helt nöjda. ANledningen till att mer reglering behövs är att det faktiskt finns en hel del klåpare som startar skolor och sedan driver dem för sina egna ekonomis skull. Om vi kunde komma åt dem fanns det mer pengar över till seriösa friskolor och kommunala skolor. Vill ni inte det?

Att människor inte alls är så begeistrade i friskolor som borgerlig press och borgerliga partier vill påstå syns också i SOM-undersökningen (den största och mest omfattande och återkommande undersökningen av svenskens liv, görs vid Göteborgs Universitet). På frågan om vad svensken ville skära ner på först om samhällskassan stramas åt står friskolorna på första plats. De ses som något som kan undvaras, något som kommer på allt annat som är absolut nödvändigt. Det är en viktig signal inte bara om vad man tycker om friskolorna utan också en signal om att det finns missnöje med hur vissa friskolor sköts.

Vi vill inte att skattepengar som ska gå till något så centralt som utbildning ska hamna i fickan på ekonomiska egenintressen. Är det så hemskt frågar jag Folkpartiet och vapendragaren GP?

Dessutom måste vi värna den kommunala skolan och förskolan. I den borgerliga kommunen Täby finns tex inga kommunala förskolor kvar trots allt prat om frihet att välja det man vill. På det finns en jättekö i förskolan i Täby. Socialdemokraterna har föreslagit att man då i alla fall skulle kunna öppna kommunala förskolor något som “alliansen” satt sig emot. Friheten i Täby är en rent borgerlig frihet, det är något annat än den gängse uppfattningen om vad frihet egentligen är.

Maria Haldesten verkar tycka att detta är en jättebra ordning. Hon säger att skolministerns stopplag avseende vinster i friskolorna och en strävan efter insyn är tragisk för eleverna. Det enda jag tycker är tragiskt är att Folkpartiet och GP snarare verkar värna friskolan som form än elevernas rätt till val och en god utbildning. Återigen-se på Täby!

Jag läste en artikel skriven av en 18-årig grabb i Aftonbladet som vill visa porr i skolan. Han vill inte visa dålig porr utan bra porr. Dessutom så säger han att de som tjänar mest pengar i porrbranschen är kvinnorna.

Jag vill inte vara elak men det är nog så att de som tjänar mest pengar på porren är de som äger de företagen som producerar skiten. Oftast är de faktiskt män. Kvinnorna om finns i branschen tjänar inte en bråkdel av direktörgubbarnas inkomster.

Viktor som denna “journalist” heter säger att vi ska visa bra porr, inte dålig porr i skolan. Jag undrar var gränsen går? Hur som helst så kommer inte jag nöja mig med att en eller flera 18-åriga grabbar drar den gränsen. Viktor har rätt i en sak. Sexualundervisningen i skolan är förlegad. Den borde handla mer om relationer och livsvisdom än bara rent tekniska beskrivningar.

Även om Viktor vill lära sig mer om sex än bara beskrivningen om hur man tar sig från A till B så har han inte förstått att mäns och kvinnors sexualitet inte sitter i kroppen utan i huvudet. Dessutom handlar det inte bara om att grabbar ska “göra det skönt för sina första flickvänner” som han motiverar sitt inlägg med.

Det måste handla om att tjejer lär sig att ta för sig av det de vill ha och lär sig säga nej till det de inte vill ha. Det måste också handla om att människor har olika sexuella preferenser och att det inte är något “avvikande” eller konstigt.

Som sagt, sexualitet och sex är något som handlar om huvudet inte om teknik. Därför blir Viktors välvilliga inlägg i debatten så platt som det kan bli när en 18-årig grabb förespråkar mer porr i skolan.